Avigsidan

 
Är det bara jag som stör mig på att prefixet 'super' börjar blir förjävla uttjatat?
(Det är säkert bara jag).
Vi superbantar och går på superdieter, resorna är SUPERBILLIGA just nu och H&M har superrea på kläder, socialiterna i kändisblaskorna har superbröllop med supergäster och alla skit som händer runt omkring är superkatastrofer av gigantiska mått.
 
Yawn.
 
Snacka om att jag blev helt fucking salig när blatteaffären där jag handlar ibland hade en simpel skylt som det stod "Fisk" på. Inte "Superfärsk fisk", inte "Superbillig fisk", inte "FISK!!!!!!!!!". Bara fisk, rätt och slätt. Ja, jag vill köpa er fisk. Och enbart för att ni inte försöker göra den till något den inte är. Det är en fryst filé, inte en superhjälte förpackad i plastpåsar. Ni kränger inte lögner. Ni kränger fisk.
 
Det finns alldeles för fina saker i simpelheten.
Det är dem man vill åt.
 
Kanske inte bara simpelhet dock, som sådan. Jag gillar hur folk på Söder i stan skiter fullständigt i vad mode är, eller vad det kan tänkas vara. Där går man helt oskämmigt i sin polyesterpäls som i den bästa av världar hade varit verklighetstrogen, men som nu bara ser ut som en matta som någon klistrat könshår på. (Förlåt, spydde precis i min egen mun av tanken). Man har cowboyboots och 80-talsjeans. Och scrunchies i håret. Det är några minusgrader ute, men det hindrar inte Gasverksgatans finest från att strutta i kort jeanskjol och horskor. Jag blir lite avslaget imponerad. Här går jag i mina fodrade stövlar och mössa, och där går någon som tycker att livet är alldeles för outhärdligt att genomlida utan en paljettpimpad parka.
 
Tjejer; mina raraste, sötaste.
Vi är inte tolv längre. Vi måste försöka vara bitches in control of oss själva. Typ.
Paljetter sänder inte den signalen. Paljetter sänder på sin höjd en vag indikation om att man är i behov av assistans vid påklädningen. Tillsyn. Handräckning, om du så vill. Paljetter är inte vår hemmaplan längre.
De är för transor och små skönhetsdrottningar i USA.
 
Någon gång i framtiden - när jag har kids och inte vill skämma ut dem - kommer jag orka bli politiskt korrekt, men tills dess är jag 25+ och älskvärt småsur.
 
/Craycray.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0