Tomhet, idel tomhet/Ingenting duger (& allting suger)
Förr lyssnade jag ofta på Sommar i P1, men nu för tiden?
Fuck no.
Kändisskap har sällan något att göra med intressant personlighet, intressanta livserfarenheter eller intressanta uppväxter. Jag vill höra om de mörkaste sidorna, de djupaste håligheterna i fasaden, om alla brister som gör någon skev och verklig i vår kitschartade tillvaro av blingbling och skit. Om det nu för sällsynthetens skull kanske vore så att någon kändis faktiskt hade något av värde att förtälja under sitt program, verkar det sållas bort till förmån för slätstrukna klyschor och den sortens sadstories som alla har (våldtäkter, misshandel på fyllan, limsniffning i Göteborg, mobbning på mellanstadiet).
Mörker - som i rätt format - är det vackraste som finns.
Den där spröda, krispiga känslan av att gå genom någons fjärde vägg, att få vara i deras innersta för en sekund utan pretentionerna och falskheten. Yesh, I want it.
I övrigt:
jag är så bakfull. Herrejesus.
3 liter vatten senare börjar det allra värsta lägga sig, och ingenting snurrar längre.
Kommentarer
Trackback
