Mitt överjävliga liv

Så, jag skummade genom boken tidigare i år och alltihop är tillräckligt patetiskt och stereotypt för att söva ner en i djupaste koman. (Även om jag är lättsövd, tbh). Den språkliga kvaliteten är väl vad man kan förvänta sig av en engelsk förortsfru, vars man uppenbarligen är en chubby chaser (vet att det inte hör hit, men åh), och som slöjobbat lite inom media. Det märks att hon suttit och plitat ner sina egna fantasier; överanvändningen och malplaceringen av ulliga, gulliga smeknamn + svordomar höjer automatiskt patetiken x 1000. Man mäktar inte med att gräva sig genom en hel Berlinmur av baby och holy shit, sida upp och sida ner. Och sexscenerna är... tja... en halv sida och börjar alltid med att han säger att han ska knulla henne och att hon svarar "okej". Eller börjar rodna, eller ramlar omkull, eller undrar hur det ska gå till. (Jag undrar också). 

 

Men kids, vi får utgå från att det är så man  tacklar sex i det puritanska England.

Enda gången jag känner den minsta verklighetsanknytning under läsupplevelsen är när den manliga karaktären inser att han är fifty shades of fucked up, för det är åtminstone autentiskt.

 

Varför måste tjejen i storyn vara oskuld? Och även om hon är det måste hon väl ändå fatta hela grejen med sex. Hon är ju faktiskt 20+, men har aldrig ens sett en kondom. Låter sannolikt i en era då småbarn på 14 år har legat mer än vad jag har gjort, rent statistiskt sett. Och jag är varken frigid eller ovillig (HAHA). Men nej nej, då är det tvunget att hon träffar en känslomässigt labil miljardär som av outgrundliga anledningar finner detta sexuellt efterblivna våp intressant och på typ tredje dejten vill skriva ett BDSM-kontrakt så att han kan pervertera henne ordentligt, upp på korset och med ett skärp över bootyn. Ni vet, bondage at its' finest.

Och alla snälla flickor drömmer såklart om att hjälpa, och helst omvända, en besvärad man med enormt tungt mentalt bagage som inget hellre vill än att vara välfungerande och zzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

(Nä, så är det fan inte.
I verkligheten blir man uppgiven när man stöter på dessa dysfunktionella individer och det spelar ingen roll att de säkert behöver någon som kan reda ut deras Mrs Robinson-komplex och svårigheter att ha ett någorlunda fungerande förhållande oberoende vilken sort det än må vara, men det kommer aldrig ligga på mitt bord eller vara min kopp te. Så, jag är väl lat/omänsklig som inte orkar med. Klart att man inte förväntar sig personlig perfektionism hos någon annan, fast skumma coping-skills som mynnat ut i mer eller mindre avancerad BDSM, nja...)

Bara en liten parentes.
(Andas).

Go on.

Hon tappar all cred i min übermenschiga bok när hon fascineras överdrivet mycket av att åka i hans dyra helikopter och blir sååååååååå kär för att han spelar ett stycke opera och att hon genom det får bilden av honom som svår, och det är kanske är något att hetsa upp sig för. (Det stör mig nog mest att författaren var tvungen att peta in ett operastycke som JAG tycker om). Herrejävlar. I vilket fall som föredrar jag scenen i Pretty woman där Julia Roberts och Richard Geres karaktärer är på en riktig opera och hon tycker om det för sin skull, inte för att han har den goda smaken att uppskatta kultur (även om det är ett plus i kanten). Sedan gillar jag såklart kontrasten i att en hora (ursäkta) ser opera från en VIP-balkong.

Jag kan inte alls förstå varför Fifty shades of Grey skulle vara mommyporn. Vill mammor överallt bli inlåsta i en dungeon? Å andra sidan kanske det är att föredra framför småbarn som skriker. Och måste BDSM ens vara porr? Bara för att de inte ligger beskedligt med varandra över två sidor av genanta omskrivningar av vad som verkligen händer (som om inte tanter/kärringar VET vad saker heter på riktigt, och det är väl heller ingen kvinna som kommer enbart av att bli petad på), är det automatiskt porr?

Ok.
Jag ska ut och springa av mig min (ful)kulturella frustration.
Ikväll ska jag läsa en riktig bok med riktiga jävla män som dödar allt de kommer åt med sina kalashnikovs och typ inte har en tanke på att förföra oerfarna tjugo-somethings, eller spela Sous le dôme épais från Lakmé för att verka svåra.

Ibland har jag sådan lust att skrinlägga mina sjuksköterskeplaner och bara recensera böcker.
Kanske vore något att satsa på om man var ekonomiskt oberoende.