2013, buckle up. Cause you're going away.

 

Clash

 

When boys say chill

 
 

Fuck magic

 
I throw a frisbee and it goes right to you.

Precis vad du vill

 
 
Mitt liv är en överdådig mix av total lycka och den djupaste misär någon kan föreställa sig.
Emellanåt finns det inte några gråzoner. Över huvud taget.
Och det är en ganska sprucken charm.
Det är ett blodigt hack i en leende läpp.
Vackert och jävligt. 
 
Som vanligt - man får väl kalla det 'vanligt' när man perfekterat sig i snart 27 år - retirerar jag till olika grader av infantilt beteende.
Det är så jävla typiskt,
och tragiskt egentligen.
Jag har aldrig njutit av de mjuka värdena i livet.
De känns lite obehagliga och vaga, nästintill obegripliga.
(C, ditt tröga helvete).
Det är skönt att kramas, men minst lika skönt att knulla, så min hjärna vill inte alltid köpa att man faktiskt kan hålla saker casual och lediga när man bara är några enstaka plagg från att göra vad man tänkte spara till senare för att de sociala konventionerna inte ska balla ur.
 
Balans är inte min starka sida. Inte att kunna urskilja nyanser heller.
Kärlek och känslor är ganska outhärdliga på det sättet.
Utan balans fuckar man upp. Utan nyanserat förhållningssätt också.

(Det finns inga garantier, man vet ju aldrig vad som kommer hända.
Kanske vill man inte få reda på det. Man är inte så jävla modig när nästan varenda cell i kroppen inser att man råkat stöta på den där fantastiska cementväggen som utgör ett mindre känslomässigt trauma.
Plötsligt blir situationen sjukt keff. Vad man än gör går det åt helvete).

Watch the glow

 

Let's stay together

 
 

The big hurt

 

Dynamik.
Vad är det som gör det så fundamentalt fuckedup?
Han stod plötsligt där, förmodligen totalt ovetandes om att cellerna imploderades i ljusets hastighet i min kropp. Och jag tänkte en ganska
flyktig tanke (som jag efteråt förstod kanske inte skulle ge sig av igen), att jag var tvungen - på något sätt - att infiltrera hans system på samma sätt som han manövrerat ut mitt. Känslan i sig var ganska upprörande. Onödig. Jag tyckte inte om då - och inte nu heller för den delen - att en annan varelse kan diktera villkoren för mitt fragila sätt att förhålla mig till någon form av lycka.

 

Så, vad gör man?
När man inser att man håller på att tappa greppet?
Man gör inte så mycket. Man beter sig som en idiot, för det är enklare än att behöva låtsas att man är lika tillförlitlig som alla andra. Jag började blänga på honom, lite för ofta. Höll kvar ögonkontakten tills vi blev obekväma bägge två, och just då var jag inte medveten om att han
knäckte mig tillbaka. Kanske för att man inte alltid är så skarp och begriper att man passerat stadiet när man fortfarande är bedårande. Kanske för att jag aldrig riktigt varit bedårande heller. Jag är bara en jävla mes(s). 

 

Men när undvikit att göra det förr, och inte är särskilt villig att blottlägga sig framöver heller:
det blir liksom en anklagande ton inuti alltihop.

 

Kärlek och känslor har aldrig varit verkliga för mig. Det har varit något kroppsligt och fysiskt istället. Köttsligt. Rått. De har inte räckt längre än till att sitta på sängkanten i någons för stora huvtröja och låta underkläderna dras ned till anklarna av hans ena hand, medan den andra handens pekfinger dragit över halspulsådern under min haka. Ingen av oss log; jag var för upptagen med att koppla bort sinnet och koppla på den utstuderade autopilot som alltid kickat in så fort man hamnat i den sortens situationer. Diafragman spinner som en katt, vibrerar längs revbenen. Huggtänderna sjunker ner från sina fästen och börjar vila på underläppen.

 

Plötsligt står något skört och ömt mot smuts och sex.
Och det är så seriöst fuckedup att jag inte har någon som helst beredskap inför det.

Vafan Gud.


Knifeplay

 
Hell is empty.
All the devils are here.

Reasons

 
But as far as I know, you don’t kiss your friends on the mouth, do you?

Deception

 

Only just recently, I realized how obscene it is. That we wear nothing on our hands, and that I've watched the bones and veins wind around each other in his palm,
and was supposed to feel nothing for it.
 
(Mitt inre för tillfället.
Känslorna, era fuckers).

RSS 2.0