The big hurt

 

Dynamik.
Vad är det som gör det så fundamentalt fuckedup?
Han stod plötsligt där, förmodligen totalt ovetandes om att cellerna imploderades i ljusets hastighet i min kropp. Och jag tänkte en ganska
flyktig tanke (som jag efteråt förstod kanske inte skulle ge sig av igen), att jag var tvungen - på något sätt - att infiltrera hans system på samma sätt som han manövrerat ut mitt. Känslan i sig var ganska upprörande. Onödig. Jag tyckte inte om då - och inte nu heller för den delen - att en annan varelse kan diktera villkoren för mitt fragila sätt att förhålla mig till någon form av lycka.

 

Så, vad gör man?
När man inser att man håller på att tappa greppet?
Man gör inte så mycket. Man beter sig som en idiot, för det är enklare än att behöva låtsas att man är lika tillförlitlig som alla andra. Jag började blänga på honom, lite för ofta. Höll kvar ögonkontakten tills vi blev obekväma bägge två, och just då var jag inte medveten om att han
knäckte mig tillbaka. Kanske för att man inte alltid är så skarp och begriper att man passerat stadiet när man fortfarande är bedårande. Kanske för att jag aldrig riktigt varit bedårande heller. Jag är bara en jävla mes(s). 

 

Men när undvikit att göra det förr, och inte är särskilt villig att blottlägga sig framöver heller:
det blir liksom en anklagande ton inuti alltihop.

 

Kärlek och känslor har aldrig varit verkliga för mig. Det har varit något kroppsligt och fysiskt istället. Köttsligt. Rått. De har inte räckt längre än till att sitta på sängkanten i någons för stora huvtröja och låta underkläderna dras ned till anklarna av hans ena hand, medan den andra handens pekfinger dragit över halspulsådern under min haka. Ingen av oss log; jag var för upptagen med att koppla bort sinnet och koppla på den utstuderade autopilot som alltid kickat in så fort man hamnat i den sortens situationer. Diafragman spinner som en katt, vibrerar längs revbenen. Huggtänderna sjunker ner från sina fästen och börjar vila på underläppen.

 

Plötsligt står något skört och ömt mot smuts och sex.
Och det är så seriöst fuckedup att jag inte har någon som helst beredskap inför det.

Vafan Gud.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0