Den minsta av alla segrar
Stillsamt och subtilt, men ändå.
Fördomsfull också, nu när jag tänker på det.
Stod i kassan på Coop i värsta julrushen och kände adrenalinet pumpa vensystemet crazy och näthinnan färgas klarröd på några sekunder när en jävla trashmorsa med tre skrikande småbarn trängde sig före. I hennes korg: typ 100 pack Billys panpizza, läsk, Se och Hör, bindor (onödigt när man alltid är på smällen), vitt bröd, mer läsk, chips, Nutella och ett halvt kilo bacon minst. (I min korg: frukt, grönsaker, keso - så jag är automagiskt en bättre person enbart av den anledningen). Fast plötsligt kändes det logiskt att hon hade klarat av att tränga sig eftersom hennes booty var minst lika stor som Sydamerika (även om den inte var särskilt JUICY).
Jag försökte påkalla hennes intresse genom att vara så svensk, mesig och kuvad som möjligt.
"Förlåt mig, men..."
"Ursäkta, jag stod..."
"Eh, du, hallå..."
Ingenting hände. Hon stod kvar med den glittriga luren tryckt mot örat samtidigt som hennes tre barn som säkert är halvsyskon passade på att välta ett tidningsställ.
Köplatser är viktiga saker. Man vill helst få chansen att gnälla direkt till berörd person, men om modet sviktar brukar det visa sig gå minst lika bra att gnälla till människan bakom en, så fort den kökriminella lämnat brottsplatsen givetvis. Jag skiter väl i att det är jul. Min plats är min plats. Jag har fan ingen lust att stå och svettas i min vinterparka för att någon annan ska få chilla. I ett annat universum hade jag sett ut som Uma Thurman i Kill Bill och varit minst dubbelt så farlig och trippelt så skillad med knivar och på karate.
I verkligheten? Not so much.
Närsynt och ickegraciös,
fast med lockhår.
Hur som helst. Mamman som förmodligen arbetar som lokalvårdare eller nagelterapeut (hahaha, det är inget riktigt yrke) fortsatte skrikprata i telefonen under tiden som kassörskan försökte få henne att begripa att det inte går att betala en summa på 420 med enbart fyra hundralappar. Bebismaskinen blev irriterad och pekade demonstrativt med ett falukorvstjockt pekfinger på den pimpade luren.
"Jau pradar fakktisst i dinna!!!"
Jaha.
Om vi nu ändå är inne på uppenbara saker så borde du gå ner 30 kg eller börja arbeta som mobil solfångare. Du hade nog kunnat försörja ett helt kvarter med el genom ditt upptag.
Kassörskan plockade bort ett paket cigaretter från bandet och slog in den nya summan.
Då tog det hus i helvetet på Konsum.
"NAJ!!! Tau bårt ein Billies!!!"
"Men du har tagit ett storpack, vi kan inte ta bort en pizza. De är inplastade..."
"Tau bårt nårra pausar chips dåe!! Jau behöuver minna cigg asså, faaan hellårr"
God jävla jul.
Sedlighetsroteln
"While staying with Hemingway at his villa in San Francisco de Paula in Havana, Cuba, Gardner once swam alone with no bathing suit in his pool. After watching her, Hemingway ordered his staff: "The water is not to be emptied".
Fifty shades of lame
Så, jag skummade genom boken tidigare i år och alltihop är tillräckligt patetiskt och stereotypt för att söva ner en i djupaste koman. (Även om jag är lättsövd, tbh). Den språkliga kvaliteten är väl vad man kan förvänta sig av en engelsk förortsfru, vars man uppenbarligen är en chubby chaser (vet att det inte hör hit, men åh), och som slöjobbat lite inom media. Det märks att hon suttit och plitat ner sina egna fantasier; överanvändningen och malplaceringen av ulliga, gulliga smeknamn + svordomar höjer automatiskt patetiken x 1000. Man mäktar inte med att gräva sig genom en hel Berlinmur av baby och holy shit, sida upp och sida ner. Och sexscenerna är... tja... en halv sida och börjar alltid med att han säger att han ska knulla henne och att hon svarar "okej". Eller börjar rodna, eller ramlar omkull, eller undrar hur det ska gå till. (Jag undrar också). Men kids, vi får utgå från att det är så man tacklar sex i det puritanska England.
Enda gången jag känner den minsta verklighetsanknytning under läsupplevelsen är när den manliga karaktären inser att han är fifty shades of fucked up, för det är åtminstone autentiskt.
Enda gången jag känner den minsta verklighetsanknytning under läsupplevelsen är när den manliga karaktären inser att han är fifty shades of fucked up, för det är åtminstone autentiskt.
Varför måste tjejen i storyn vara oskuld? Och även om hon är det måste hon väl ändå fatta hela grejen med sex. Hon är ju faktiskt 20+, men har aldrig ens sett en kondom. Låter sannolikt i en era då småbarn på 14 år har legat mer än vad jag har gjort, rent statistiskt sett. Och jag är varken frigid eller ovillig (HAHA). Men nej nej, då är det tvunget att hon träffar en känslomässigt labil miljardär som av outgrundliga anledningar finner detta sexuellt efterblivna våp intressant och på typ tredje dejten vill skriva ett BDSM-kontrakt så att han kan pervertera henne ordentligt, upp på korset och med ett skärp över bootyn. Ni vet, bondage at its' finest.
Och alla snälla flickor drömmer såklart om att hjälpa, och helst omvända, en besvärad man med enormt tungt mentalt bagage som inget hellre vill än att vara välfungerande och zzzzzzzzzzzzzzzzzzz.
(Nä, så är det fan inte.
I verkligheten blir man uppgiven när man stöter på dessa dysfunktionella individer och det spelar ingen roll att de säkert behöver någon som kan reda ut deras Mrs Robinson-komplex och svårigheter att ha ett någorlunda fungerande förhållande oberoende vilken sort det än må vara, men det kommer aldrig ligga på mitt bord eller vara min kopp te. Så, jag är väl lat/omänsklig som inte orkar med. Klart att man inte förväntar sig personlig perfektionism hos någon annan, fast skumma coping-skills som mynnat ut i mer eller mindre avancerad BDSM, nja...)
Bara en liten parentes.
(Andas).
Go on.
Hon tappar all cred i min übermenschiga bok när hon fascineras överdrivet mycket av att åka i hans dyra helikopter och blir sååååååååå kär för att han spelar ett stycke opera och att hon genom det får bilden av honom som svår, och det är kanske är något att hetsa upp sig för. (Det stör mig nog mest att författaren var tvungen att peta in ett operastycke som JAG tycker om). Herrejävlar. I vilket fall som föredrar jag scenen i Pretty woman där Julia Roberts och Richard Geres karaktärer är på en riktig opera och hon tycker om det för sin skull, inte för att han har den goda smaken att uppskatta kultur (även om det är ett plus i kanten). Sedan gillar jag såklart kontrasten i att en hora (ursäkta) ser opera från en VIP-balkong.
Jag kan inte alls förstå varför Fifty shades of Grey skulle vara mommyporn. Vill mammor överallt bli inlåsta i en dungeon? Å andra sidan kanske det är att föredra framför småbarn som skriker. Och måste BDSM ens vara porr? Bara för att de inte ligger beskedligt med varandra över två sidor av genanta omskrivningar av vad som verkligen händer (som om inte tanter/kärringar VET vad saker heter på riktigt, och det är väl heller ingen kvinna som kommer enbart av att bli petad på), är det automatiskt porr?
Ok.
Jag ska ut och springa av mig min (ful)kulturella frustration.
Ikväll ska jag läsa en riktig bok med riktiga jävla män som dödar allt de kommer åt med sina kalashnikovs och typ inte har en tanke på att förföra oerfarna tjugo-somethings, eller spela Sous le dôme épais från Lakmé för att verka svåra.
Ibland har jag sådan lust att skrinlägga mina sjuksköterskeplaner och bara recensera böcker.
Kanske vore något att satsa på om man var ekonomiskt oberoende.
Och alla snälla flickor drömmer såklart om att hjälpa, och helst omvända, en besvärad man med enormt tungt mentalt bagage som inget hellre vill än att vara välfungerande och zzzzzzzzzzzzzzzzzzz.
(Nä, så är det fan inte.
I verkligheten blir man uppgiven när man stöter på dessa dysfunktionella individer och det spelar ingen roll att de säkert behöver någon som kan reda ut deras Mrs Robinson-komplex och svårigheter att ha ett någorlunda fungerande förhållande oberoende vilken sort det än må vara, men det kommer aldrig ligga på mitt bord eller vara min kopp te. Så, jag är väl lat/omänsklig som inte orkar med. Klart att man inte förväntar sig personlig perfektionism hos någon annan, fast skumma coping-skills som mynnat ut i mer eller mindre avancerad BDSM, nja...)
Bara en liten parentes.
(Andas).
Go on.
Hon tappar all cred i min übermenschiga bok när hon fascineras överdrivet mycket av att åka i hans dyra helikopter och blir sååååååååå kär för att han spelar ett stycke opera och att hon genom det får bilden av honom som svår, och det är kanske är något att hetsa upp sig för. (Det stör mig nog mest att författaren var tvungen att peta in ett operastycke som JAG tycker om). Herrejävlar. I vilket fall som föredrar jag scenen i Pretty woman där Julia Roberts och Richard Geres karaktärer är på en riktig opera och hon tycker om det för sin skull, inte för att han har den goda smaken att uppskatta kultur (även om det är ett plus i kanten). Sedan gillar jag såklart kontrasten i att en hora (ursäkta) ser opera från en VIP-balkong.
Jag kan inte alls förstå varför Fifty shades of Grey skulle vara mommyporn. Vill mammor överallt bli inlåsta i en dungeon? Å andra sidan kanske det är att föredra framför småbarn som skriker. Och måste BDSM ens vara porr? Bara för att de inte ligger beskedligt med varandra över två sidor av genanta omskrivningar av vad som verkligen händer (som om inte tanter/kärringar VET vad saker heter på riktigt, och det är väl heller ingen kvinna som kommer enbart av att bli petad på), är det automatiskt porr?
Ok.
Jag ska ut och springa av mig min (ful)kulturella frustration.
Ikväll ska jag läsa en riktig bok med riktiga jävla män som dödar allt de kommer åt med sina kalashnikovs och typ inte har en tanke på att förföra oerfarna tjugo-somethings, eller spela Sous le dôme épais från Lakmé för att verka svåra.
Ibland har jag sådan lust att skrinlägga mina sjuksköterskeplaner och bara recensera böcker.
Kanske vore något att satsa på om man var ekonomiskt oberoende.
Jagsvag
Saker som roar mig nu när jag är gammal med vissa subtila ryggsmärtor efter idel tunga lyft på jobb och ett ständigt underskott av sömn som brukar kulminera exakt på den dag jag råkar vara ledig för en gångs skull;
Att gå omkring i pyjamas så fort man kommer hem från jobbet.
Flashback.
Reddit.
När Gordon Ramsay skäller ut feta amerikaner som driver sunkiga hak/restauranger och matförgiftar gäster.
När Arga snickaren skäller ut feta svenskar som tror att man kan renovera ett helt jävla hus för 5000 kronor och blir förvånade när de inser att de bott i en fuktig källare i minst typ sju år innan de samlat sig för att fixa hjälp.
När Hasse Aro skäller ut feta stalkers som förföljer kvinnor från Bonde söker fru. Eller ja, den enda bonden i serien som varit kvinna och inte var lebb. (Ey, inget ont mot homosexuella. Det är bara lustigt. Faktiskt. Förlåt alla PK-poliser, I'm so solly).
När vem som helst (utom jag) som är fet blir utskälld för mer eller mindre begripliga anledningar.
Supernintendo.
Snöflingor som faller precis mot mina glasögon och smälter och det från glasögonens insida ser ut som om jag storgråter.
Närsynthet är så sjukt osexigt.
I förrigår på väg hem från jobb skulle jag snabbt inom Konsum för att handla något kilo äpple och hade packat ner brillorna i väskan. Då och då är det skönt att strosa omkring i en konturlös och suddig värld. Mindre skönt var det att komma hem med två kilo lök istället för två kilo äpplen. Om jag hade 35 000 på banken, vilket jag förvisso har, men hur som haver: OM jag hade 35 000 på banken som jag faktiskt hade kunnat tänka mig att spendera relativt omgående, hade jag lasrat ögonen på dirren.
Å andra sidan är glasögon det bästa som kan hända en blondin.
Man blir så smart.
Om inte redan var det (och det var jag).
ÄR jag.
För att återgå till ze gnäll: känner mig ofattbart gammal. Utvecklingen går inte direkt i rätt riktning. Nästa år blir jag 26. Det är ofattbart. Inuti är jag mer som... eh... inte fjorton, men ibland. Ibland känns det så. Andra gånger lagar jag mat i min egen lägenhet och bokar tvättider, och då är jag fan i mig långt ifrån 14. Man vill ju säga vissa saker till sig själv i de där stunderna av doubt, om man bara hade kunnat frammana dem. Saker som: "C, du måste chilla lite. Ta ett glas vin. (Inte flera, du är lättpåverkad som ett trashigt spädbarn)". "C, du måste gå ut, komma ur din pyjamas och din comfort zone. Du kan inte bo mitt i stan till ingen jävla nytta". "C, du skriver en blogg om dig själv i tredje person, ditt dryga jävla helvete och klockan är två på natten. Gå och lägg dig för f-a-n".
Will do.
