Mitt överjävliga liv

 

Saker som roar mig nu när jag är gammal med vissa subtila ryggsmärtor efter idel tunga lyft på jobb och ett ständigt underskott av sömn som brukar kulminera exakt på den dag jag råkar vara ledig för en gångs skull;

 

Att gå omkring i pyjamas så fort man kommer hem från jobbet.

Flashback.

Reddit.

När Gordon Ramsay skäller ut feta amerikaner som driver sunkiga hak/restauranger och matförgiftar gäster.

När Arga snickaren skäller ut feta svenskar som tror att man kan renovera ett helt jävla hus för 5000 kronor och blir förvånade när de inser att de bott i en fuktig källare i minst typ sju år innan de samlat sig för att fixa hjälp.

När Hasse Aro skäller ut feta stalkers som förföljer kvinnor från Bonde söker fru. Eller ja, den enda bonden i serien som varit kvinna och inte var lebb. (Ey, inget ont mot homosexuella. Det är bara lustigt. Faktiskt. Förlåt alla PK-poliser, I'm so solly).

När vem som helst (utom jag) som är fet blir utskälld för mer eller mindre begripliga anledningar.

Supernintendo.

Snöflingor som faller precis mot mina glasögon och smälter och det från glasögonens insida ser ut som om jag storgråter.

 

Närsynthet är så sjukt osexigt.

I förrigår på väg hem från jobb skulle jag snabbt inom Konsum för att handla något kilo äpple och hade packat ner brillorna i väskan. Då och då är det skönt att strosa omkring i en konturlös och suddig värld. Mindre skönt var det att komma hem med två kilo lök istället för två kilo äpplen. Om jag hade 35 000 på banken, vilket jag förvisso har, men hur som haver: OM jag hade 35 000 på banken som jag faktiskt hade kunnat tänka mig att spendera relativt omgående, hade jag lasrat ögonen på dirren.

 

Å andra sidan är glasögon det bästa som kan hända en blondin.

Man blir så smart.

Om inte redan var det (och det var jag).

ÄR jag.

För att återgå till ze gnäll: känner mig ofattbart gammal. Utvecklingen går inte direkt i rätt riktning. Nästa år blir jag 26. Det är ofattbart. Inuti är jag mer som... eh... inte fjorton, men ibland. Ibland känns det så. Andra gånger lagar jag mat i min egen lägenhet och bokar tvättider, och då är jag fan i mig långt ifrån 14. Man vill ju säga vissa saker till sig själv i de där stunderna av doubt, om man bara hade kunnat frammana dem. Saker som: "C, du måste chilla lite. Ta ett glas vin. (Inte flera, du är lättpåverkad som ett trashigt spädbarn)". "C, du måste gå ut, komma ur din pyjamas och din comfort zone. Du kan inte bo mitt i stan till ingen jävla nytta". "C, du skriver en blogg om dig själv i tredje person, ditt dryga jävla helvete och klockan är två på natten. Gå och lägg dig för f-a-n".

 

Will do.