And make a run for it
Ja, jag erkänner; jag är en näthatare.
Jag är en kvinna som hatar kvinnor.
Jag är en kvinna som hatar män.
Jag hatar pensionärer, folk i medelåldern, folk som 30årskrisar.
Jag hatar tonåringar, barn i förskoleåldern och barn på dagis.
Jag hatar embryon.
Jag hatar att få sperma i ansiktet (HAHAHA, skulle bara kolla om ni var med, aye).
Och jag dör lite inombords av Mello.
Okej att det är gaypride, glitter och glamour. Det är jätteokej.
Men det svider i mitt redan såriga samhällssamvete att folk gör fler hashtags om Mello än om saker som verkligen spelar någon roll. Varför vill man slösa pengar på en grupp som kallar sig Swedish house wives? Gud har verkligen övergivit en alltså. Inte bara mig, utan typ större delar av Sverige. Inte ens Allah kan göra något åt den jävla mess som Mello är. Eric Gadd var ganska respektabel förr, men nu? Helvete heller. Jay-Jay Johanson var ganska indie förr, men nu? Helvete heller. Anna Järvinen var ganska LOVELY när hon frontade Granada för hundra år sedan, men nu? Helvete heller.
Christer Björkman, Mello förstörde deras karriärer. Var sista spiken i kistan.
Andra chansen? Till vad? Mer förödmjukelse.
Any thoughts?
Sadist-TV.
Och mitt i allt detta Pernilla Wahlgren, kvinnan som gav medelshavsmisshandel ett ansikte. Kan du inte bara lägga av, Pernilla? Jag orkar inte mer. Du gråter ut hela tiden. Du gråter ut och talar ut, du är med i reklamer för hårfärg, dina barn är i Se och hör, din fd man är i Se och hör, DU är i Se och hör, din mamma är i Se och hör. Utan din familj och släkt skulle Se och hör förmodligen inte ens existera. Du ger ut matlagningsböcker, träningsDVD:er, du pratar om barnuppfostran i morgonsoffor. Jag köper att du är känd - vad har jag för val - men måste du köra ditt kändisskap rakt ner i halsen på oss HELA TIDEN?
Jag hatar inte dig. Jag vill bara se mindre av dig.
Och om jag vill se dig över huvud taget kan det väl vara i något slags retromedley med Picadilly circus klockan fyra på natten när jag är stupfull och slipper minnas att jag faktiskt vet att du träffade din före detta eftersom han var bakgrundsdansare till ditt nummer 1985-ish och MIN HJÄRNA ÄR INTE GJORD FÖR DEN SORTENS INFO.
/Lite vin på detta, yesh.
Så jävla dedikerad
Folk som gör sin grej.
Jag kan inte låta bli att beundra dem djupt och innerligt.
Här sitter man själv och fegar, men i norra delarna av Sverige går folk fucking bananas husdjursmässigt.
I Gävle köpte en blåst och ganska tragiskt opåläst kärring en minigris som inte alls var en minigris. Det var en rejäl jävla best. Ett svin. Den var så sjukt stor att den fick bo i vardagsrummet helt själv. Samtidigt hade kvinnan låst in sin papegoja på en annan kvinnas toalett. Vadå random? Hey birdie, kom nu så ska du få bo på min kompis dass ett tag. Det är så sjukt. Jag älskar det.
För att spä på förvirringen hade samma kvinna skaffat sig ett tiotal vilda råttor och en gigantisk leguan som ägde resterande rum i hennes zoo till lägenhet. Förmodligen bodde hon inte där ens en gång. Fast i Sverige får man inte lov att ha roligt tillsammans med djur, varken sexuellt eller experimentellt. I Sverige ringer alltid någon och golar till myndigheterna och sedan är det kört fan. Så, en dag kom djurskyddshandläggaren och stängde ner skiten. Kvinnan ballade ur och skänkte grisen till en man. Vilken sorts man det var framgick inte av tidningsartikeln. Man hade gärna velat ha lite mer info om honom.
Vem var han?
Vad var hans plan för den domestiska grisen?
Va?
Det visade sig (alldeles för snabbt) att det inte fanns någon plan.
" Mannen som tog emot grisen tröttnade på den efter ett par timmar och sköt den".
Psykotiskt. Inhumant. Badass.
Samtidigt.
Hur kan tröttna på en gris? Just sayin'.
En gris med världens sötaste, mest kloka uppsyn.
Med tigrering och allt.
Som skulle bökat i din handflata och älskat dig besinningslöst.
Som hade rivit den fula inredningen för din skull,
som hade skitit ut dynga över hela golvet för din skull,
som skulle skrikit vildsint som ett krigslarm för din skull.
Ge mig en gris, damn it.
Ridå
Vill att du gråter på bästa sändningstid.
Jag är en riktig SVT-slampa.
Älskar Dox, älskar nyheter, älskar debattprogram.
Och Kobra. Åh, Kobra, med dina ständigt innovativa klipptekniker.
Jag får fina chills.
Vad jag däremot har mer eller mindre svårt att ta till mig är Anja Kontors skitnödiga gråtfest till programidé, där hon i princip bara åker omkring och träffar folk som varit med om något mer eller mindre traumatiskt, och Anja får ställa tiotusenkronsfrågan "Kunde du ens... andas?". JAMEN, GE MIG ETT BREAK, FÖR HELVETE.
Man blir nästan offended. Eller, nä. Jag blir riktigt jävla sne.
Det finns väl ingen anledning att vältra sig i människors misär. Om jag vill se folk som är riktigt djupt nere i skiten och sedan får dumma frågor om det kollar jag hellre på husfruarna i Miami. Närbilder på personer som håller på att bryta ihop och Anja som sitter där som ett fån, what the fudge, SVT. Måste man gör en stor grej av att alla råkar ut för hemska saker? Måste det bli en programserie? Måste en av de mer seriösa programledarna ta på sig att ställa idiotiska frågor som inte någon skämskudde i världen kan stänga ute?
För i så fall kan ni intervjua mig om... jag vet inte... kanske att min pappa fick cancer när jag var elva? Inte tillräckligt ledsamt? Att han dog när jag var tolv och att jag säkert blev fucked up i huvudet av det? Nähä, inte det heller? Så synd då, för jag kan intyga att det faktiskt går att andas. Fortfarande. Biologiska processer gör precis hur fan de vill. Det spelar ingen roll hur ledsen man är. Det spelar ingen roll hur traumatiserad man blir. Det spelar ingen roll hur många gråtsugna tantjävlar som sitter hemma i soffan och vill vältra sig i realitybaserade snyftare.
Det räcker liksom inte med våra egna problem. Vi måste ta del av andras mest privata angelägenheter. Det är inte tillräckligt med att folk ventilerar sina liv för oss på Facebook i tid och otid. Nu ska vi se dem böla på nationell TV också. Ja, din fru dog, du gråter lite, Anja får ställa sina efterblivna frågor, någon klimakteriekatastrof i Jönköping snyter upp ett paket Klenex och allt fortsätter vara exakt som förut. Ja, du förlorade ditt barn, du mår dåligt, Anja kramar tafatt om dina axlar och jag får lust att svälja en bengalisk eld.
Ja, du var med om tsunamin, men zzzzzzzzzzzzzz
förlåt, det är inte ditt fel.
Om du bara kunde hålla käften hade din olycka varit så jävla mycket mer genuin.
Stfu.
Och lid.
I det tysta.
Sticks and stones may break your bones, but cement pays homage to tradition
Folk man älskar att hata.
Denna veckan: Magnus Hedman.
Denna veckan: Magnus Hedman.
Människan är en idiot. För ett tag sedan tänkte jag att det äntligen måste gått tillräckligt mycket utför och att media slutligen skulle ha tappat det sista intresset för denna icke-persona vars enda merit är att ha spelat i landslaget några år och spänt på Magdalena Graaf. Men nej. Karlen släpper en bok.
Första gången på Akademibokhandeln.
EN BOK. Magnus Hedman har en historia att berätta. En sad story. Låt mig gissa, kontentan är den här: Buhu, jag hade miljoner och brände dem på onödiga lyxprylar. Buhu, jag drog lite koks, knullade en prostituerad och fattade inte vad som hände. Buhu, min exfru krävde mig på hälften av vad jag uppenbarligen inte längre hade, men nu är hon gift med en skånsk bilhandlare och förnedringen är total. Buhu, jag kan inget annat än att spela fotboll eller prata om fotboll, men seriösa kommentatorsjobb blir inte serverade på silverfat när fasaden rämnar.
BOO-FUCKING-HOO.
Den svenska drömmen: sillisar och överarmstatuering.
Det är inte synd om honom. Det har aldrig varit synd om honom. Vad förväntar sig en man när han gängar sig med en kvinna som saknar jobb/utbildning, fast har rejäla boppar och ett saftigt muskaliskt CV som består av en sjaskig, lite lätt incestiuös singel?
Ja, jag har vad du villl ha.
En karbinautomat och ett finger som är jävligt triggerhappy.
Förväntar han sig att hon ska bidra med cash? Vad hon däremot kommer bidra (ganska villigt) med är sin kropp och det trovärdiga biologiska resultatet utav det är som vanligt baaaaaaaarn. Som kostar multum. I minst tjugo år. Det är den värsta ekonomiska investeringen du någonsin kan göra. Kanske den bästa känslomässiga, fast ekonomiskt är du up shit creek utan en paddel, bäjbä. Magnus: du knarkade på ett billigt hotell, träffade en tjej som inte kunde svenska och saknade kläder, BETALADE HENNE, och förstod inte att du torskat. Du räddade delvis Sveriges landslag från att ständigt komma sist i Dödens grupp (vi är ALLTID i Dödens grupp - borde det inte automatiskt innebära att vi är asdåliga?), men i slutspelet åkte vi ändå alltid ut med buller och bång. Så...
kanske hade man själv börjat snorta.
Det är tragiskt för fan.
Fotboll verkar göra folk insane när karriären är över. Kolla bara på Glenn Hysén. Utan tvekan en av de mest sympatiska människorna där ute, som både hjälpte nördar att spela fotboll OCH stöttade sin son till max när han kom ut ur garderoben. Men inombords krackelerade alltihop. Alkoholmissbruk, otrohet, minst en artikel om dagen på Expressens hemsida där antingen Glenn, exfrun eller älskarinnan talade ut om i princip samma sak, men ändå lyckades bibehålla nyhetens behag. Det var faktiskt creddigt. Älskarinnan, modell OCH tandsköterska. Det vill säga; snygg med någon slags intellekt. Hustrun, bedragen, överviktig och alldeles för blonderad.
Glenn, full och definitivt med passerat bäst-före-datum.
Oh, the drama.
Instinktivt är man Team Glenn. Man är ju det. Man vill att en härlig man som är homovänligt inställd och har tjänat landslaget ska få ha lite vid sidan om, liksom. Är du kompis med nördar kan du få ligga med hur många tandsköterskor du vill i min bok. Jag tittar åt andra hållet.
I had a Catholic girlfriend, but she wouldn't, uh, share loving
När jag vaknat och fått i mig lite frukost sätter jag mig oftast för att bläddra genom morgonens nyhetsflöde. Det är alltid roligt att blanda högt och lågt, så först går jag på det riktigt tunga artilleriet; DN, DI, SVD, Sydsvenskan och typ HD. Ibland HD. Det är en mesig tidning som gillar att slå sig själv för bröstet lite för mycket, men de är lokala, så vafan ska man göra? Sedan skumläser jag Aftonbladet och Expressen för att bedöva världssamvetet med b-kändisars triviala problem, sextips, bantningsråd och olika sorters folk med den gemensamma nämnaren att de ÄLSKAR ATT GRÅTA UT OCH TALA UT mot betalning.
Om någon hade gett mig 5000 kalla hade jag också gråtit ut, alternativt talat ut, fast jag är tämligen ointressant i sammanhanget eftersom jag;
a) inte blev sexuellt utnyttjad som barn
b) inte har plastbröst som sprack när jag skrattade för hårt
c) inte har varit involverad i en taskig otrohetsaffär som rullades upp inför offentlig publik
d) inte har några kända föräldrar
e) inte är tillräckligt fet för en tjockchock
Så, det är ingen idé, C.
Ingen idé alls.
Vi tar oss en titt på en del av dagens slask, tycker jag.
1. Vem är denna kvinna?
Min spontana tanke var att Puma Swedes mamma befann sig i rampljuset för att gråta ut om att hennes dotter tar saker långt ner i halsen och att det inte ens är facklor eller något annat som småbarn hade tyckt om, men nej.
No relation.TV3 raggade upp denna italienska donna, Michela Castellari, till realityserien "Småstadsdrottningar". För att få kalla sig småstadsdrottning ska man tidigare ha deltagit i någon slags dokusåpa, typ "Ensam mamma söker", där barn som inte ens slutat använda blöja ska vara med och bestämma vem mamma ska dejta, alternativt att man är kvinna, bor i en småstad och har en "färgstark" personlighet. Som alla vet är färgstark personlighet ett lite finare epitet för någon som är ganska så bitchig, men har ett hjärta av guld (enligt vänner som är rädda för att säga något annat).
Castellari öppnade detta hjärta av guld för Expressen för att dela med sig av sina erfarenheter kring att träffa män på nätet (tips?), med tillägget att hon var trettiosex år vid sitt första ONS. "Michela pendlar mellan att vara pryd och frigjord och säger att det får hon skylla på sin katolska bakgrund". Det är ganska synd att folk känner att de måste skylla väluppfostrat beteende på religiösa fenomen, but anywho. Hon räddar ändå artikeln med lite total blonderingsförvirring: "Egentligen tycker jag inte om uttrycket "one-night-stand", känns bättre att säga 'kärlek för en natt'. Det är ju vad det handlar om".
Kärlek för en natt...
Vad är det här?
70-talet ringde och vill ha tillbaka sin oskyldighet.
ONS är inget annat än köttsliga lustar, för lite kläder, för lite spärrar, för mycket sprit, för lite preventivmedel, för många barn med separerade föräldrar.
Om du tycker att det var lite kämpigt att ta till dig ovanstående rekommenderar jag: http://sv.wikipedia.org/wiki/sarkasm
2.
Anja P och hennes girlfriend fick en son förra sommaren. Anja var frustrerad och arg under förlossningen.
Är detta mer intressant för att hon är kvinna och kände sig som män brukar göra när de ser sin tjej/fru plågas under förlossningen? Varför haffar inte tidningen valfri man utanför BB vid ett sjukhus och frågar hur fan det känns? Har du inte lust att kasta ut en pall genom fönstret? Är du INTE MAN?
"Man kan inte göra någonting. Du bara står där och baddar. Okej, "jag finns här".
Jag stod och såg hur jag skulle kasta en pall ut genom fönsterrutan. Jag var så frustrerad!"
Halleda....
3.
Your beautiful dark twisted fantasy?
Det är svårt att undvika familjen Kardashian eftersom de är precis överallt. Hela tiden. Och är hur många helst. Men nu är Kim ledsen. Har gråtit i flera månader. TROTS att hon har legat med Kanye West OCH väntar hans barn. Det måste vara svårt att försöka skilja sig från en apliknande basketspelare samtidigt som man ska hjälpa sina systrar med brasiliansk vaxning var femte vecka. Hårt liv. Hårt, hårt liv. Ur yrkessynpunkt blir jag såklart orolig över Kims salthalter i blodet då hon gråter så förfärligt mycket. 1000 ml dropp med natriumtillsats on the go?
/
Och samtidigt brakar ekonomier ihop i Europa, Annie Lööf gör bort sig teve minst två gånger i veckan och jag väntar på nästa GTA.
Got milk?
Idag har jag faktiskt ingenting att klaga på direkt, men när jag skulle läsa mailen bombaderas min skärm av Carola och hennes massiva jättetuttar. För fan kvinna, kan du inte klä dig ordentligt? Uppenbarligen inte. Givetvis skriker kvällsblaskorna om att det är en bröstchock.
O RLY?
Glad i hatten över att utan anledning ha blivit inbjuden till Guldbaggegalen såg fröken Häggkvist ut på följande vis:
Ingen blir mer pepp än mig när man druckit sig svinfull och någon spelar Fångad av en stormvind eller Främling, men nej, jag vill ändå inte se tanttuttar. Det spelar ingen roll att det är Carolas. Det spelar ingen roll att Runar, som också är batshit crazy, har tafsat på dem. Det spelar ingen roll att kvinnan förmodligen hade kunnat utfodra alla undernärda bäbisar i Somalia. Sluta visa behagen. Tona ner tha titties.
Carola då?
Vad hade hon att säga till sitt försvar?
"Kära nån, det var inte meningen"
Ärligt talat?
Du har en pushup som hade kunnat häva upp en fucking monstertruck med punktering.
Dina bröst är större än någon faktiskt varit nyligen gravid på riktigt.
Du har använt mer tejp för att hålla taxöronen uppe än vad Zlatan gör när han sträcker vaden för hundrade gången.
Visst, man kan inte förvänta sig för mycket stil och klass från en kvinna som hivar ut blomsterkrukor från scenen på Skansen. Inte heller av en kvinna som hänger ut sitt adoptivbarn i slaskmedia för att tjäna pengar på ännu en sad story som vi hört förut, men är mer än villiga att betala för så vi kan få läsa det igen och igen och igen.
Åh puttenutte, kolla, Carola har satt extentions i håret på en treåring!!!!
Det är väl värt en slant!!!!
Om vi ska mangla själva begreppet 'bröstchock' när vi ändå fått upp ångan.
Varför inte?
Jag bjuder på det.
Hur kan bröst chockera i dagens samhälle?
Hälften av jordens befolkning är utrustade med mer eller mindre stora bazongas.
Vi föder upp våra småbarn med hjälp av dem, tonårstjejer stoppar papper i BH:n i väntan på dem, män och/eller kvinnor leker med dem i sexuella syften, gamla tanter verkar mest besväras av dem, und so weiter. Ändå blir vi CHOCKERADE när dessa fettklumpar råkar stjäla rampljuset från mycket viktigare saker. Spelar det någon roll om tuttarna trängs under en polotröja eller om de trillar ur en för trång klänning?
Det är ju samma jävla sak. Vi vet att de är där, vi vet hur de ser ut, vi vet vad vi ska göra med dem.
MEN GUD NEJ, NU SÅG JAG ETT PAR BRÖST, JAG ÄR I CHOCK, DU MILDE!!!!!!!!!!!
Bitch plz, ta en titt ner på dina egna B-kupor och chillaxa.
Nuff said.
Sluligen; en eloge till Carolas stylist som fick en mogen kvinnas dekolletage att se glansigare och mer svulstigt ut än en porrstjärnas.
Kudos.
