Start; alla program; spel
Varje gång det är Alla hjärtans dag försöker jag sätta saker i deras rätta perspektiv.
Är jag ledsen på riktigt över att inte få en ros med glitter på?
Är jag det?
(Eller är jag bara ett bittert helvete med växtvärk i käften?)
Eftersom kroppen har bestämt sig för att fucka ordentligt med mina smärttrösklar och forcerar fram två visdomständer samtidigt idag, vore det ultimata ömhetsbeviset att komma hem och hitta färdiggjorda isbitar att stoppa in i kinderna. Jag kräver inte så mycket, är inte särskilt romantisk. Det framstår bara som så tillgjort, det där behovet av att överdeklarera sin kärlek på en enda dag. Om jag nu älskar dig så jävla mycket kan jag väl lika gärna visa det en efterbliven torsdag när ingen av oss orkar något, men ändå fixar man något att äta eller har sällskap hem efter jobb.
Det är fanimej romantiskt.
Om något.
Kommentarer
Trackback
