Where the fuck you go

 
 
Istället för att plugga det allra sista för veckan ser jag Zooey bete sig som skit.
Och vet inte ens varför det är romantiskt.
Eller jo, det vet jag, men jag orkar inte gräva i mitt känsloliv idag.
Ibland behöver man en paus från sina egna fuckups, ibland behöver man bara få se att även Hollywoodstories kan gnissla rejält i maskineriet.
 
Utanför min lägenhet finns en enorm poster med Gyllene Tider på. Först trodde jag att det var reklam för drag queens, typ Champagne Safari. Sedan tog jag av mina glasögon och ställde mig på 2 meters avstånd. Per Gessle har blivit kvinna. Helt seriöst, vem stylar denna karl? Hur kan människan ha ett jobb?
Serre, vill någon ta på sig ansvaret att förklara det för mig?
 
 
 
Kan det bli mer sterotyp svennemanligt? Den fulaste bandmedlemmen tvingas ha solglasögon på sig för att dölja katastrofen tilk ansikte. Samtidigt ger det en air av mystik. Varför har han solglasögon på sig när alla andra inte har det, i en fotostudio med en miljon strålkastare? Och varför har alla svarta lackskor? Gessle ser ut som om han försöker hålla tillbaka bandet från att kasta sig ut på turnén för tidigt. Av någon anledning får jag känslan av att bandmedlemmen längst till vänster snarare hade passat på ett boende in en annan del av Köping. För att övergå till mer kvalificerat gnäll; jag orkar inte med Gyllene tider. Har aldrig gjort, kommer att aldrig göra. Det är lite som med Tomas Ledin. Hur de än gör är det bara jobbigt och man har hört det förut. Vid en viss gräns blir allting dessutom gubbsjukt. För tiotalet år sedan när Gessle släppte sitt satanistiska soloalbum och sjöng om hur en medelålders kvinnas bröst var som svalor i morgonsolen (eller något dylikt), befann jag mig i samma sorts limbo som när folk ogenerat säger att de gillar Ledin.
 
Man tror inte sina öron.
Jag har principiellt ingenting emot medelålders kvinnor och deras behag -  man kommer själv hamna där någon gång - men jag har ändå ingen lust att föreställa mig hur de ser ut eller att Per Gessle tycker om att ta på dem. Den sortens mentala bilder vill jag faktiskt bespara mig själv.
 
/Let the bitches die.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0