Mitt överjävliga liv

Jag måste få lov att hata andra människor, åtminstone på min fritid. När man har ett väldigt socialt jobb och dealar med folk dagen lång, kanaliseras liksom all ilska, irritation och frustration till sekunden man går hem. Då imploderas hela ens väsen av all jävla skit som pågår i samhället dygnet-fucking-runt och saboterar/sänker min livskvalitet avsevärt. Det är inte okej. Inte alls okej.

 

(Med det sagt vill jag bara understryka att jag är en lugn, sansad och ganska så ljuvlig person med milt temperament och relativt lätt till skratt. Men att hata, deep down and inside out, är mitt knark).

 

Nåväl.

Ikväll går vi ut, shall we?

Jag har en ny lilla svarta och en lite för stor booty, och sedan när har inte det varit en vinnande kombo?

 

/Sommarsnö.