Men vi är ju inga barn längre, eller hur?
De där dagarna när du vaknar halvdeppad och tror att du inte vet varför.
Det går ganska långt mellan gångerna nu, men de gör ändå ont.
Du förstår inte alltid dina egna ambitioner. Du vill allt, du vill ingenting.
Ibland borde du gräva där du står och dämpa illusionerna,
visionerna,
för det är de som kväver, C,
och det vet du egentligen.
Om du bara tänkte lite mindre,
och kände lite mer.
Så.
Precis så.
Anledningen till att...
Inga ursäkter, sa jag.
Men...
Nej.
Du är så elak.
Ja, jag kan vara en riktig jävla fitta. Visste du inte det?
(Ibland skulle jag vilja ha småsaker, kanske bara hålla handen eller vara glad över att se någon och ha taskigt mycket fjärilar i magen. Tappad matlust och endorfinpåslag och svårt sargad koncentrationsförmåga. Och veta saker som ingen annan vet, och kunna lita tillräckligt för att inte orka hålla skölden. Vi får se, C. Vi får se).
Kommentarer
Trackback
