Mitt överjävliga liv

 

Tidigare imorse funderade jag över vad som gör någon folkkär.

Det verkar ju inte krävas särskilt mycket nu för tiden.

 

1. Du ställer upp i Idol, skriver en gravt särskriven blogg på någon radiostations hemsida, sitter i en morgonsoffa i preppy kläder, är Veckans profil i ICA-kuriren, slaktar tidigare uthärdliga låtar med ditt eviga wailande, tusen personer får hjärnsläpp när de tankat bilen och köper din CD (so 90's) på Statiol och BAM! Du är folkkär. 

 

2. Du är arg och du är snickare, du får ett eget TV-program i en kommersiell kanal med 40 minuters reklam på 60 minuters programtid, du blir hyperton och ser bokstavligen talat rött när folk med taskig ekonomisk kontroll och för stor tilltro på den egna förmågan försöker renovera ruttna skjul till shejkpalats och misslyckas, du är en osannolik kombo mellan hjulbent neandertalare med machokomplex och samtalsterapeut, och BAM! Du är folkkär.

 

[Arg snickare: Vafan sysslar ni mä'! Helvete! Ni kan inte bo såhär, NI KAN INTE!

Par i skilsmässotankar: Eh... nähä...

Arg snickare: Hur har ni tänkt då! Ni har barn jöh! BARN! Skarom' växa upp såhär, va! Dom kommer va' 25 bast innan ni ä' färdiga mä detta projektet, va! Va e' planen!

Par med självmordstankar: Jamen, det började bra ju... för sju-åtta år sen...

Arg snickare: Helvete... de ä' inte klokt jöh! De' här elskåpet ä' en tickande bomb jöh! Livsfarligt jöh! Va' skulle ni göra om Socialen banka' på dörren!

Par som skäms mer än vad som är hälsosamt: Men elskåpet sitter väldigt högt upp, barnen kommer inte åt det...

Arg snickare: Kan dom inte klättra, va! Faaaaaaan, de ä' inte KLOKT det här...

 

(Närbilder på par med gråtblanka ögon. Arg snickare går hjulbent över en lerig gräsfläck framför huset, stirrar argt i kameran. Sätter händerna i sidorna. Säger: Detta är det värsta jag nånsin sett, NÅNSIN! Men SJÄLVKLART ska jag hjälpa dem).

 

Ja, men vilka jävla överraskning då.]

 

Det är något lite lätt olustigt/komiskt/förvånande med en man i blåställsbyxor och flertandad såg som pratar känslor. Högt underhållningsvärde.

 

Arg snickare: Hur tror du de känns för frugan då! När du bara skiter i dä' å spelar tv-spel medan hon jobbar på huse' dygne' rönt! Hennes rygg ä slut för fan!

Deprimerad man: Pengarna är slut och så... det är inte så lätt...

Arg snickare: Lyssna noga nu... du ska ta å skriva ner dina känslor, va... om huse' å om hur mycke du älskar frugan, va... de ska fanimej ba' göras. Va väntar döh på!

Deprimerad man: ....

 

3. Du deltar i en dokusåpa, du ligger runt, du påtalar för ungdomar att man INTE ska ligga runt, p3 eller TV3 tycker att du är lämpligt programledarmaterial, du bjuder in vilken tidning som helst att göra hemma-hos-reportage i din exklusiva hyresrätt, du får barn med fan och hans moster, du uttalar dig om barnuppfostran trots att dina barn avsagt sig allt släktskap med dig, du dejtar säkerhetsvakter från Stureplan, du är inget mer än ett kuttersmycke, men i dimman av ditt sobrilmissbruk är allt som glimmar guld och BAM! Du är folkkär.

 

4. Du var lite kändis på 80-talet, du hade rikets mesta mullet, du var alkis i smyg och hade bra vibrationer, du har försökt gå ner i vikt fler gånger än antalet hjärtslag om dagen, du älskar korv och folk skämtar fortfarande snuskigt om det trots att du med jämna mellanrum gråter ut i valfri blaska, du beställer knark från nätet och låtsas vara oskyldig, du ställer upp i Mello och drar på dig glittrig spandexdräkt även om samvetet förmodligen säger något helt annat, och BAM! Du är folkkär.

 

5. Du är 19 år och bor i Stockholms innerstad, du började blondera dig i sexan, dina föräldrar ser dig inte, du tar utmanande bilder på toaletten med klinkers i bakgrunden och drar dig inte för att visa sillisarna, du har beefs med andra brudar i samma situation, du saknar utbildning och framtid men dina djupa/insiktsfulla blogginlägg kan säkert försörja dig in i medelåldern, du har varit förlovad tre gånger och har tappat tron på kärleken, fast om någon vill se dig naken kan man la betala med en app som konstruerats för den virtuella värld som är din hemsida, och BAM! Du är folkkär.

 

Det här kan go on and on som Celine Dion.

But you catch mah' drift.

 

Men förr i tiden. Jävlar i det. Då krävdes det någon form av prestation.

I form av sport; som att vinna Wimbeldon fem gånger, som att staka flertalet mil i värsta snöstormen med dreggel i skägget, som att vinna brons i fotbollsVM även om man var en pyttenation utan några som helst prospekt på medalj.

I form av musik; låt oss för den svenska enkelhetens skulls säga ABBA.

I form av underhållning; Povel Ramel, Hasse&Tage, Bob Hope etc.

I form av politik; Churchill, Per-Albin Hansson, Bill Clinton mfl.

 

För att få lite perspektiv... 2006 startade Linda Rosing (numera gift och med annat efternamn, men ränderna går aldrig ur) Unika Partiet. Varför? Hon ville ta de svaga och utsattas sida. Och vem hade hon definierat som i behov av hjälp? Barn och prostituerade. Historiskt starka väljargrupper. Barn, som inte ens får lov att att rösta, och horor, som har fullt upp med att

 

a) tackla anstormningen av svårt perverterade polischefer som vill piska och smiska

b) genomlida ännu en cold turkey detox från sin sista fix heroin

c) bygga en ny hemsida efter att den gamla blivit nedstängd

d) ligga jävlar i det för att få tillbaka det pass som deras hallickar tattat från dem

 

När ska dem ha tid att gå och rösta? Om Linda verkligen ville hjälpa kunde hon väl avlastat brudarna en dag och tagit rappen. Ta några för laget nu, Linda!

 

/Thank you, spank you.