Gråt inte, älskling
Som vuxen borde man inte behöva förvänta sig saker av sig själv längre.
Var det inte det som var planen?
Överenskommelsen?
The art of the deal?
Att all övning slutligen skulle ge någon slags färdighet?
Jag vet inte var den där nästintill obeskrivliga känslan av att vilja bli förstörd och förbrukad kommer ifrån.
Den är inte logisk. Bara vild;
går inte att tämja trots att jag försöker.
Mina försök är sporadiska och inte särskilt effektiva, och jag hamnar i underläge enbart av att kyssa med öppen mun först.
Allt är bara oskulder som tas, om och om igen.
Jag förmodar att man borde vara nervös (även om jag inte är det, inte ett dyft), men det gör faktiskt lite ont överallt att ständigt konfronteras med situationer som man inte har en jävla aning om hur man borde hantera.
Var det inte det som var planen?
Överenskommelsen?
The art of the deal?
Att all övning slutligen skulle ge någon slags färdighet?
Jag vet inte var den där nästintill obeskrivliga känslan av att vilja bli förstörd och förbrukad kommer ifrån.
Den är inte logisk. Bara vild;
går inte att tämja trots att jag försöker.
Mina försök är sporadiska och inte särskilt effektiva, och jag hamnar i underläge enbart av att kyssa med öppen mun först.
Allt är bara oskulder som tas, om och om igen.
Jag förmodar att man borde vara nervös (även om jag inte är det, inte ett dyft), men det gör faktiskt lite ont överallt att ständigt konfronteras med situationer som man inte har en jävla aning om hur man borde hantera.
Kommentarer
Trackback
