Mitt överjävliga liv

 

Det är mars nu och ibland skiner solen bländvarmt på morgonprommisen, men vad hjälper det när jag slutar 21:30 och måste trängas med åldersnojiga, medelålders peeps i Nedre Långvinkelsbacken och de ba' forcerar mig åt sidan. Asså, ursäkta, men jag fucking BOR HÄR. Kan ni GÅ HEM - inte ut och ta en öl efter Ledin, MEN GÅ HEM. Hem till era fina lägenheter och besvärliga sexliv som påverkats alldeles för mycket av att frugan klippte sig kort och fult, som påverkats alldeles för mycket av gubbmagar som ser ut som en 4månadersgraviditet. JA, jag förstår er problematik. Jag förstår allt. Det är enklare att supa sig full på Bara Vara än att deala med sin domestiska mess. I hear ya.

 

Och förmodligen kommer jag sluta ha sex när jag är 40, för det går omöjligt att tända på underkläder från Ullared, eller preggobulor på män. I'm so solly.

 

Jag är ett surt, jävla helvete.

Med lugg och übermenschkomplex.

Mångfacetterad på helt fel sätt,

men ack så rar.

 

Åh, underbara, C.

Idag hade du till och med kammat dig.

 

What else.

Erik Hamrén ser ut att vilja skita på sig i TV efter den pinsamma 0-0-matchen, som i princip är en förlust, men istället för att inse faktum (att Sverige suger kuk på fotboll), står mannen och kräker ur sig floskler som om det inte finns någon morgondag. "Vi behöver mer boll", "Borde tagit tillvara på chanserna", "Om Zlatan bara..:". Behöver mer boll? TA MER BOLL.(Srsly, vad hindrade er?) Borde tagit tillvara på chanserna? SÄTT ERA SKOTT PÅ MÅL, INTE PÅ ALLA JÄVLA ROTERANDE REKLAMSKYLTAR. Om Zlatan bara...? OM ZLATAN BARA VAD? KLONADE SIG SJÄLV TIO GÅNGER OM SÅ ATT VI HADE SLUPPIT MEDIOKRA SPELARE FRÅN LIGOR I EUROPA INGEN ENS TITTAR PÅ, ÄN MINDRE KÄNNER TILL, ÄN MINDRE HAR NÅGON SOM HELST RELEVANS I MÄSTERSKAPSSAMMANHANG? Skämskudde, thank u.

 

Jag vet inte varför jag har en ständigt pågående beef med världen/omvärlden. Jag blir liksom aldrig nöjd. Och alldeles för många människor äcklar eller irriterar mig, oftast utan att veta om det, tack och lov. Annars skulle man väl fallit ner i den där omöjliga lejongropen av oartighet och what the fuck skulle jag göra sedan? Aldrig mer umgås? Jag venne'. Det är mer en ganska odefinierbar känsla av att bli inkräktad på. Och det är inget nytillkommet. Det är tio år gamla känslor, kanske femton. Det är ingen som håller koll längre, C.

 

jag låter bara tiden gå, för jag är snart 26 ändå och är så jävla fine med det.

Om något år har jag gröna scrubs och blod på händerna. Det är min dröm.

Andra människor drömmer kanske om kids, vad vet jag. Kids och sambo och tacoskväll på fredag och middag med sina päron på söndag och Maxistorhandla på tisdag och zzzzzzzzzzzzz.

 

Gud, hjelp mej.

Jag vill inte hamna där än.

Liksom, man ska landa i så många olika faser. Min vuxenlivsfas har precis börjat, är precis i ordning. Det är väl nu man ska fucka upp. Ordentligt. Så, jag ser fram emot det. Bring it, livet.