Mitt överjävliga liv

Fuck det, vad trodde du?

I go to bed in Los Angeles thinking about you

 

Lite mer ur gömmorna:

 

2007

 

"Det blev bara... komplicerat, när vi kom in i bilden.
Komplicerat i mitt huvud.
Komplicerat i kroppen,
komplicerat i min käft när jag försökte säga något som skulle verka genomtänkt och logiskt.
Inte ens en kram kunde sluta kännas. Jag förstod inte varför,
jag gick omkring med nerverna utanpå i flera veckor.

En pulserande artär i t-shirt.

/

 

2008

"Jag vet inte om jag vill kalla det för att världen inkräktar på mig, men det känns så. Och jag vet att det är så det går till, att alla har samma problem, att det inte är något unikt. Men det är svårt att greppa ändå. Jag kan ställa upp alla tillfällen när jag känt så på en lång rad som hade sträckt sig längre än mitt synfält hade kunnat ta in. Det hade brett ut sig över landskapet som ett gigantiskt radband, fult och buckligt och vasst att hålla i händerna.

 

Det är därför jag släpper.

Större delen av mitt liv har jag bara vänt ryggen åt det jag inte förstår.
Och större delen av mitt liv, eller i alldeles för långa perioder, har jag vänt ryggen åt mig själv.
Jag gör saker, känner saker, men de är nästan alltid för djupa.
Gräver hål i mig.
Gråzoner är mycket mer behagliga, fast jag vet inte hur människor lever i dem. Hur de bär sig åt, för jag anstränger mig så sällan. Det hade räckt att få lov och möjlighet att snudda vid vad som hade kunnat vara verkligt, vad som hade kunnat vara mitt. Tror jag.

Vi håller hårt, hårdare än någon annan, men vad betyder det?
Egentligen?

Jag vet inte.
(Han skrapar mina ytor blanka.
Och jag kan älska det.
Och jag kan hata det)".