Cheap and cheerful
2008
"Vi stämmer träff utanför min lägenhet och jag knyter mitt skärp lite hårdare, genom midjan in och upp över revbenen och sen den där blodsmaken i munnen och mitt leende som ser ihopplockat och kosmiskt ut som ett rymdpussel, inget passar och inget make sense för mig längre och jag försöker stå helt oberörd och inte tänka att jag bryr mig om honom för jag vill kunna hata och jag vill kunna lämna och jag vill kunna klippa band som kungligheter och jag vill inte gråta i backspegeln när jag kör och skylla på andras helljus och jag vill kunna gå på Maxi utan att krama korgens handtag så hårt att räfflorna tatueras i handflatan och jag vill inte undvika ögonkontakt bara för att mina två blå hål är spegelblanka som sjöar utan krusning från vinden och kanske det kommer komma en dag när jag inte är precis på GRÄNSEN TILL FUCKING SAMMANBROTT hela tiden och kanske det kommer komma stunder när jag inte vill ta tillbaka all tid och all kärlek som gått från min kropp in i hans och in i mig igen och kanske det kommer komma en dag när jag älskar någon annan minst lika innerligt utan att känna kniven vridas åt och vridas om och om jag bara hade vetat att man kunde skära sig så jävla illa på någon annan
/ om folk kunde haft papercut-warningsigns / jag hade varit mycket mer försiktig då / jag hade tänkt twice /
och sen tänker jag att det bara är känslor och att jag måste orka nu och att jag måste döda allt som finns som påminner om vem han var när jag älskade honom för han existerar inte mer och den människan han är nu är som eld och inga brända barn leker väl med den, C
och jag dricker mammas ört-te på morgonen för att komma upp ur sängen
och grönt te för hjärtat
och kamomill för mina nerver
och rött för whatever
och det är över trehundra dagar sedan jag förstod att jag inte var omöjlig att älska och det är den starkaste / mest out of body / upplevelse jag haft och nu ligger den i min ask med bilden från Madrid på oss när jag försöker ställa in 10sekundersdelay på blixten och han böjer sig ner för att kyssa mina koncentrationsknipsläppar och det det där uttrycket i mina ögon när blixten går av i alla fall
och hans jävla pussmunsleende
och sekunden när man tänker att man aldrig kommer må så bra igen
den kommer aldrig tillbaka."
"Vi stämmer träff utanför min lägenhet och jag knyter mitt skärp lite hårdare, genom midjan in och upp över revbenen och sen den där blodsmaken i munnen och mitt leende som ser ihopplockat och kosmiskt ut som ett rymdpussel, inget passar och inget make sense för mig längre och jag försöker stå helt oberörd och inte tänka att jag bryr mig om honom för jag vill kunna hata och jag vill kunna lämna och jag vill kunna klippa band som kungligheter och jag vill inte gråta i backspegeln när jag kör och skylla på andras helljus och jag vill kunna gå på Maxi utan att krama korgens handtag så hårt att räfflorna tatueras i handflatan och jag vill inte undvika ögonkontakt bara för att mina två blå hål är spegelblanka som sjöar utan krusning från vinden och kanske det kommer komma en dag när jag inte är precis på GRÄNSEN TILL FUCKING SAMMANBROTT hela tiden och kanske det kommer komma stunder när jag inte vill ta tillbaka all tid och all kärlek som gått från min kropp in i hans och in i mig igen och kanske det kommer komma en dag när jag älskar någon annan minst lika innerligt utan att känna kniven vridas åt och vridas om och om jag bara hade vetat att man kunde skära sig så jävla illa på någon annan
/ om folk kunde haft papercut-warningsigns / jag hade varit mycket mer försiktig då / jag hade tänkt twice /
och sen tänker jag att det bara är känslor och att jag måste orka nu och att jag måste döda allt som finns som påminner om vem han var när jag älskade honom för han existerar inte mer och den människan han är nu är som eld och inga brända barn leker väl med den, C
och jag dricker mammas ört-te på morgonen för att komma upp ur sängen
och grönt te för hjärtat
och kamomill för mina nerver
och rött för whatever
och det är över trehundra dagar sedan jag förstod att jag inte var omöjlig att älska och det är den starkaste / mest out of body / upplevelse jag haft och nu ligger den i min ask med bilden från Madrid på oss när jag försöker ställa in 10sekundersdelay på blixten och han böjer sig ner för att kyssa mina koncentrationsknipsläppar och det det där uttrycket i mina ögon när blixten går av i alla fall
och hans jävla pussmunsleende
och sekunden när man tänker att man aldrig kommer må så bra igen
den kommer aldrig tillbaka."
Kommentarer
Trackback
