Bless you
"Det kan aldrig bli för mycket av honom. Han existerar inte i för stora doser. Inte än.
Efter en stund fick han ur sig, med andan på snedden i halsen:
'Det var längesedan jag kysste dig sådär'
Jag boxade till honom på överarmen, på kärringnerven, den som domnar och kittlar när man träffar precis och exakt rätt.
'Jag vet. Det var gott. Du smakar fortfarande lika gott som förut. Din jävla fossil'
Sedan betraktade vi varandra under några långa sekunder. Han tittade ut över mina kinder, mina blekrosa rundade klot. Smilgroparna. Kindbensförhöjningarna. Ögonens skrattvrår. Den plana ytan där mina ögonbryn ibland drar ihop sig av oro. Pannan. Han glor alltid på läpparna, på munnen, sist. Han förväntar sig alltid det värsta därifrån. Och han har oftast rätt."
