Mitt överjävliga liv

Ibland tänker jag på sådant som hänt förr och att jag är lyckligare nu, tryggare nu.

Och det har lite att göra med att man på något sätt landar. Inte nöjer sig (man nöjer sig aldrig), men situationen är okej. Bättre än bra, men sämre än perfekt. Jag gillar att sträva efter saker. Kämpa och ha drömmar, och blir ganska osmakligt förtjust när situationer blir lite halvjävliga, för då vet man sedan när något verkligen är bra.
Som att dra loss skorpor från inte riktigt färdigläkta sår.

När blodet knappt börjar sippra förrän det levrar sig och en ny, mjuk hinna lägger sig ovanpå.

 

Igår kväll/natt fick jag en ganska ytlig förfrågan från en bekant om jag vill ses för lite sex.

Sa åt honom att jag inte är billig. För det är jag inte. Jag är svindyr som en flaska Bollinger.

Efter några minuters tystnad kom det: "Jag har nog aldrig frågat dig om du bara vill umgås. Vill du det? Alltså, umgås och ha sex".

 

Nej.

Det vill jag inte.

Fast tack för att du checkar av med mig först.

 

/Goin' against your mind.