Once bitten, forever smitten
Föregående veckas mailskörd på nätdejtingen innehöll både högt och lågt.
De låga är mest komiska, givetvis.
De är inte bara låga liksom, de är sjuka.
En medelålders man hade samlat sig till att skriva;
"hej... tror vi hade haft de bra tesammans... skule vilja olja in dej ordentlit...ta hand om dej... hehe"
För det första, om jag ska bli inoljad har jag lust att betala för det hos någon som innehar en F-skattesedel.
Så att jag vet att: 1. Det inte är en hora som oljar in mig utan en massageterapeut som inte gör det i sexuella syften, och 2. Om det nu mot all förmodan skulle vara en hora och jag måste bli utsatt för en sexuell inoljning mot min vilja, har jag åtminstone betalat skatt för det, så inga skattekåta vänstermänniskor behöver kissa på sig.
Och för det andra; ditt äckliga jävla helvete, gå och dö.
Långsamt. Utdraget. Och enormt plågsamt.
En annan man med en släng av grav gubbsjuka skickade följande mästerverk:
"finns inge bättre än unga ambitiösa kvinnor, ni e sällsyntta å härlia.. va hade man inte gjort för å va 25 igen.. de va tider de... du anar inte... va jag gjorde me kvinnor på min tid..."
Jag anar att kvinnorna du träffade var glansiga och stela, eftersom de inte var verkliga. De fanns i den sortens tidningar man hittar i kiosker på Söder, eller undanskymt i något hörn på Pressbyrån. Och jag anar att du satt hemma, runkade och kom på deras ansikten. Trötta mig, grandpa.
/Vilken tjej, det finns ingen hejd
Kommentarer
Trackback
