Mitt överjävliga liv

 

 

"fakta om mej då...

ja är en seriös o ärlig kille till 100%, ärlighet o tillit är nummer ETT för mig, jag är trevlig, romatisk, charmig, social, positiv, gó och glad, öppen, söt, lite små "galen" kille =) Jag har MYCKET humor =) Har ett stort HJÄRTA av GULD som jag kan dela med dig, låter det som kille du leter efter sötis? *hoppas* ;) har bil, kör kort, fast jobb osv... men ingen som man kan upp vakta el överraska =(

.. va ja tycker o tänker om dig, du är f-n grymt snygg, söt, fin o otrolit vacker tjej!! Du verkar vara en gó, mysig, trevlig, snäll och härligt tjej på alla sätt och vis ;) Dej hade jag velat vakna upp till varje morgon, o ligga sked med hela natten lång... ;) me andra ord är du en SKÖNHET som dina föräldar har skapat hehe;) Skånes egen lilla Prinsessa ;) ja för listan kan bli hur lång som helst =)!!

... ja e inte data el mail kille, jag har verken MSN el Fb, inte lönt att fråga mig efter det =) Känns det bra för din del när du läst detta mail *hoppas mkt* ;) så tveka inte en sekund, utan sms:a mig direkt, så får vi se hur det slutar, mitt mobilnr är: 0762-******! får ja ditt mobiln r, så kan du lita på mig till 100% LOVAR & SVÄR att jag INTE kommer att missbruka de!"

 

Varför kan ingen bara lura ut min förvirrade kropp i närmsta skog och SKJUTA mig? Ingen pardon.

Alltså, jag vill så hemskt gärna tro - få lov att inbilla mig - att någonstans finns det en bra kille som tycker att jag är en bra tjej. Jag orkar bara inte bli skedad av Skånes, nay, Sydsveriges mest desperata stalker under tiden som jag väntar på det där. Herrejävlagud. Och alla dessa jävla människor med hjärtan av guld. Kan de inte bonda med varandra och sluta ge sig på oss som är pseduosvåra och svårflörtade? Lovar och svär, jag är mer än "små galen".

 

Å andra sidan har jag ingen aning om var gränsen för var normalt intresserad och jobbigt despo går. Den verkar vara ganska flytande och svårbegriplig. Att höra av sig till någon direkt eftersom personen verkar ha ADHD och inte klarar av att sitta vid datorn gör dock valet väldigt lätt. Och sedan kan jag fan inte med att bli beskriven som "go" och en "liten prinsessa". Fast kanske borde jag vara go, kanske borde jag vara en liten prinsessa. Kanske borde jag vara menlös och meningslös, kanske borde jag vara nöjd med ett vakuumfyllt huvud och bara sära. Orkar inte. Orkar ingenting.

 

Se så, C.

Nu är vi glada.

Nu är vi två djupa smilgropar och tacksamhet i flanellpyjamas.

Nu är vi lugna och fina, och låter bli att sparka in bröstkorgar med stålhättekängor.

Okej? Okej? Okej?